milstolpar i min filmtittarhistoria

vissa filmer minns man lite mer än andra. och nu menar jag inte nödvändigtvis för att de var så jävla bra, utan för att de fick en att upptäcka saker om livet. sånt som man i en skyddad liten värld annars hade fått vänta några år med att upptäcka. här kommer en liten lista över sådana milstolpar i min filmtittarhistoria:

filmen som fick mig att upptäcka kärlek:

år 1992 var jag sex år gammal och samma år kom bodyguard, filmen där whitney houston TYP spelar sig själv och kevin costner hennes livvakt. jag var nog lite för ung för att fatta då men några år senare – när jag var åtta-nio – var jag fullkomligt besatt av den här filmen och blev följaktligen besatt av kevin costner. ovanför sängen i mitt lilla rum med blåa tapeter och bård (ewww…) satt en filmaffisch från robin hood – prince of thieves där kevin spänner en pilbåde och kollar in i kameran med allvarlig blick. jag fattade inte hur “thieves” uttalades och jag hade inte ens sett filmen ifråga. men jag var kär i kevin costner efter att han visat whitney hur vasst ett samurajsvärd är, efter att han burit ut henne med sina bara armar genom en folkmassa och efter att han tagit en kula vänster arm för hennes skull.  får fortfarande gåshud när jag tänker på hur whitney stannar sitt privatplan för att springa ut och hångla upp kevin på flygplatsen. länge trodde jag att det var så kärlek funkade och länge trodde jag att “i will always love you” var världens bästa låt.

filmen som fick mig att upptäcka kvinnor som tar för sig

japp, sjukt deppigt att ens ha en sån här kategori men är man indoktrinerad med undersköna disneykvinnor blir det lätt så. visst – belle i skönheten & odjuret var förvisso rätt independent men hon var fortfarande främst SKÖNHETEN liksom. mitt feministfrö började gro när jag tio år gammal för första gången såg filmen who’s that girl hemma hos min barndomskompis sarah. jag minns knappt handlingen, jag minns mest madonnas blonda marilyn-frisyr, jag minns att hon var obstinat och att hon hade trasiga strumpbyxor. jag har konsekvent vägrat att se om filmen i vuxen ålder eftersom den säkert är rätt jävla skitkass, jag väljer att behålla minnet av supercoola madonna i svart skinnkeps intakt.

filmen som fick mig att upptäcka sex

min barndomskompis sarah och jag såg ofta film tillsammans. vi låg utslagna i varsin fåtölj i ett nedsläckt rum och hade precis passerat åldern då man BARA fick kolla på film när det ösregnade ute. av sin äldre kusin (eller något liknande) hade sarah fått låna dirty dancing och den revolutionerade vår åttaåriga världsbild totalt. med stora ögon tittade vi förskräckt och förläget på varandra när baby följer med johnny in till det hemliga dansgolvet där sammanpressade kroppar och svettig musik utgjorde verkligt dirty dancing. detta var något som vi aldrig sett i en film innan och båda visste att det var något som tillhörde vuxenvärlden. vi hanterade det genom att bryta ihop av hysteriskt fnitter och dricka lite mer av sarahs hemmagjorda flädersaft.

filmen som fick mig att upptäcka pur rädsla

jag har sjukt bra minne och det finns en specifik dag från min barndom som jag minns extra väl. jag var sju år gammal och stod och dansade balett (!?) framför tv:n i vardagsummet, som spelade någon form av klassisk musik som pausmusik. jag minns så väl hur irriterad jag blev när musiken tog slut och en röst presenterade kvällens tv-utbud. klockan nio skulle exorcisten gå på svt 1. mamma kom ut från köket och berättade för mig att det var en gammal skräckfilm som hon och pappa hade sett när de var unga och att alla på den tiden blivit jätterädda för den. jag blev givetvis mycket nyfiken och ville bestämt se den men mamma skrattade och sade att det var jag alldeles för liten för. när det sedan blev kväll kom det sig att mamma, pappa och mina båda hemmaboende systrar faktiskt skulle se den allihop. tillsammans. jag var manipulativ redan på den tiden och körde utanför-kortet. jag ville väl inte sitta inne helt själv på mitt rum om resten av familjen skulle vara tillsammans i vardagsummet? jag lyckades till slut hustla min vilja igenom på villkoret att jag ABSOLUT inte fick titta under de hemska scenerna. för säkerhets skull satt pappa med en kudde framför mitt ansikte när regan vrider huvudet ur led, spyr grön galla och flyger runt i sängen. om det hjälpte? absolut inte. jag var väl en nyfiken sjuåring liksom, klart jag lyckades se i princip hela filmen ändå. det är inte så svårt att låtsas blunda när man egentligen kisar och det är inte så svårt att vrida huvudet omärkbart åt sidan när man har en kudde framför ansiktet. förlåt mamma och pappa om ni känner er lurade! om det är till någon tröst så hade ni rätt, jag var nog för liten för att se exorcisten som sjuåring – framför allt blev jag så vettskrämd att ingen film någonsin lyckats skrämma mig sedan dess.