filmdag!

lite deppigt att jobba på bio och på sina lediga dagar gå på bio men när skall man annars hinna se film? såg två filmer idag, nämligen dessa:

avatar 3D: när jag såg trailern för avatar för ett par månader sedan skrattade jag rått och fnös att den där filmen kommer ju floppa så jävla hårt. VEM vill se en science fiction-film om blåa rymdvarelser liksom? eh… väldigt många visade det sig. så idag tog även jag på mig de där tonade indieglasögonen och bevittnade ett stycke filmhistoria. och jag vet, det är så SJUKT förutsägbart av mig att dissa den. så förutsägbart att jag satt hela filmen igenom och försökte hitta saker att tycka om. men det går inte att komma ifrån att avatar är en sjukt banal och sjukt GJORD film där den krigsskadade och rullstolsburne huvudrollen i den vackra avatar-världen blir hjälte hos de utsatta och där skurkarna är seriefigurer med ständigt elaka grin. skalar man bort de vackra fantasimiljöerna finns det inte mycket kvar.

å andra sidan ÄR det en fantastiskt vacker visuell upplevelse, speciellt i 3D. och temat är givetvis alltid aktuellt, klart det är svårt att inte bli lite berörd när urbefolkningen på planeten pandora tvingas ge upp sina hem till förmån för den vite mannen. men som sagt, så FRUKTANSVÄRT gjort och 2 timmar och 40 minuter är tyvärr ALLDELES för lång tid för att sitta och titta på blå figurer med uppspärrade ögon, explosioner och klyschiga officerer. sigourney weaver får jag dock inte nog av! älskar henne. men för att summera: det visuella kan enligt mig ALDRIG kompensera för ett fattigt manus. det funkar en bit, men sen blir det tjatigt.

fish tank: typ motsatsen till avatar. brittisk socialrealism om femtonåriga, arga mia, som bor med sin halvalkoholiserade mamma och ouppfostrade lillasyster, är relegerad från skolan och drömmer om att dansa. men så träffar hennes mamma connor, som ger mia den uppmärksamhet hon velat ha så länge och hennes liv tar en vändning. det låter kanske inte som världens mest upphetsande plot men tro mig, katie jarvis och michael fassbender har en sådan extrem kemi och spelar helt fantastiskt. vilket jag iofs räknade med från fassbender, men katie jarvis har aldrig agerat förr, utan handplockades på stan. och hon äger hela filmen, i varenda bildruta. SJUKT fin och deppig film, fast ändå med jättemycket värme.

och jag har typ aldrig velat gifta mig så mycket, som jag nu vill med michael fassbender. och detta TROTS att han spelade en allt annat än fin kille. alltså, hetare kille existerar ej på denna jord.

det yttersta beviset på att sverige inte är jämställt

är att folkpartisten birgitta ohlsson och hennes man blir preggo, hon utses till eu-minister, bestämmer sig för att bara ta ut en månads mammaledighet, då hon liksom har en eu-minister-post att tänka på, hon säger att det kanske kommer bli tufft men att det kommer gå bra och ÄNDÅ skall hon bli så jävla ifrågasatt. liksom VA? orka att hon ens skall behöva kommentera eller försvara sig. hon är en vuxen kvinna och hon har fått förtroendet att bli eu-minister. kan inte det räcka liksom? ha lite jävla tilltro till henne. herregud, finns det NÅGON manlig politiker vars kompetens blivit ifrågasatt för att han blivit pappa? nej! för det är så jävla IRRELEVANT!

så – alla ignoranta människor som tycker att vi lever i ett jämställt sverige – här har ni ett bevis, svart på vitt, på att så faktiskt inte är fallet: kvinnor föder barn, alltså har vi en osynlig kedja från foten till hemmet for ever and ever. oavsett om vi vill det eller ej, oavsett om vi FÖRKLARAR att ”JA, det kommer ordna sig. jag kommer klara det är. jag KAN vara nybliven mamma och eu-minister”, så har vi fortfarande världens längsta uppförsbacke framför oss. och vi har eva sternberg som sinkar oss, genom att helt enkelt kungöra att birgitta borde stanna hemma. för kvinnor kan inte vara män och välja karriären och ett barn har rätt till sin mamma.

har inte ett barn rätt till sin pappa? har inte en kvinna rätt till sin dröm? har inte eva ett uns av reflektion i sig, så hon kan se att en av anledningarna till att det var jävligt tufft för henne att välja karriären (om hon nu gjorde det? det framgår inte riktigt) var för att samhället fortfarande inte är vana vid att kvinnor gör så, för att det fortfarande ses som något fult att kvinnor ”väljer bort” sina barn. läste ett så jävla deppigt, men tyvärr antagligen helt sant, blogginlägg som någon random klok kvinna skrivit om utanförskapet hon kände som valde karriären, men att hon inte ångrar det en sekund.

åh, det här blev helt spretigt nu men min poäng borde vara tydlig. vi har fan inte kommit någonstans i det här jävla landet och det gör mig så jävla deprimerad.

mobiltömning!!!!!!!!

har ju mer och mer insett att det där med att min mobil skulle vara en sk mobilkamera känns som ett jävla skämt, MEN givetvis har detta inte fått hindra mig från att dokumentera min vardag.

jag och charl var i filmfestivaltältet och pimplade 65-kronorsvin (per GLAS alltså). där kunde man läsa om olika musiker som inte hade helt rent mjöl i påsen. (åh, ÄLSKAR när jag får använda mig av sådana uttryck) däribland phil spector på bilden. det vi satt och frågade oss var följande: om man är misstänkt för mord på en kvinna och riskerar livstids fängelse för detta, VARFÖR väljer man att se ut som typ john wayne gacy jr, när han var utklädd till clown, under rättegången? bara en tanke. sedan fick han ju nitton år också.

jag har haft mongofingrar i h&m:s provrum. men fin tröja! *gillar randigt*

tog en paus i vindrickandet inne på kings och toalettposade lite, iförd min finaste sailorskjorta! ok, sorry för niotillfem-tendenserna. får kompensera lite genom att säga att jag sällan har råd att använda mig av riktig parmesan när jag lagar mat, jag har aldrig varit i new york och jag tycker att amelie från montmartre är en jävla töntfilm.

hade förfest. det var roligare än det såg ut, haha.

*hundrade bilden av mig i sf-uniform*

charl framför styrbord-väggen.

den här bilden är rolig först när man

1) känner till min hundrädsla

2) känner till min specifika aversion mot just charls hund chico som ibland får för sig att ändå söka min uppmärksamhet, autistisk hund som han är. (ok, skoja. chico är faktiskt en jättefin hund egentligen. faktum är att jag använde mig av honom och körde hundtricket i slottsskogen kl fyra på natten förr i tiden då jag brukade följa med charl hem efter våra utekvällar. det var inte så jätteframgångsrikt dock)

3) noterar min livrädda blick

4) noterar mina stela fingrar

5) noterar mitt stela leende

6) läser översättningstexten i tv-rutan och inser vilken fantastiskt träffande bildtext det är till den här bilden. skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att säga att den här bilden är ett unikum.

totalt ovetenskapliga generaliseringar man gör när man jobbar på bio

- personliga assistenter är oftast sjukt snygga killar i åldern 22-30. och ofta är de fina och trevliga människor också. *kär*

- jag skall inte säga att alla som går och ser göta kanal 3 är utvecklingsstörda, men om någon är utvecklingsstörd och skall gå på bio så skall de i 99% av fallen se göta kanal 3. ingen värdering i detta, just saying.

- män som skall se the road (eller vägen, som den helt efterblivet blivit översatt till) ser ut att ha viggo mortensens karaktär i filmen som stilförebild. dvs döende, anorektisk och orakad.

du är vad du äter

jag och charl pratade om hur våra bord skulle se ut om vi var med i du är vad du äter. jamen ni vet, anna skipper ställer ju upp allt man förtärt under en veckas tid på ett bord och alla börjar typ lipa när de inser att de smällt i sig 34 big macs och 150 påsar grillchips och sedan ställer fascist-anna upp ett nytt bord fullt med typ gröna alger, mystiska frukter och obskyra smoothies. och sedan gör de tarmsköljningar och har förnedrande träningsformer och allt är mest jävligt deppigt. men i alla fall. det där första bordet med mat och dryck man förtärt, vi snackade om hur det skulle se ut.

på mitt bord skulle det nog först och främst stå kanske 30 koppar kaffe, kanske femton glas vin, snacks och godis, snabbmakaroner, ketchup, en och annan caesarsallad, en och annan mcfeast, pommes frites, kanske tre glas coca cola, två paket lucky strikes och ett par stycken familjen dafgårds färdigrätter. jag skyller allt på mitt jobb! vem orkar ställa sig och laga en näringsrik måltid klockan elva på kvällen, som är tiden då jag kommer hem? och vem orkar laga mat innan kl elva på morgonen som är tiden då jag börjar? inte jag. plus att det är så jävla tråkigt. :C

nä, på tal om kaffe. skall ta mig en kopp.

<3

random

igår såg jag och charl mads mikkelsen på mcdonald’s!!! okej, kanske inte ascoolt men ändå lite. han var gråhårig, hade en röd jacka på sig och sedan satt han ensam vid ett bord och såg lite ledsen ut.  *obehaglig*

ungefär som jag och liza gör på den här bilden! men vi var inte ledsna, vi var jätteglada.

för jag hade womance-förfest i lägenheten igår kväll! mitt rum har blivit hundra gånger finare sedan jag fick en matta att lägga på det fula golvet. har aldrig insett storheten i mattor tidigare men nu är jag för evigt fast i matt-träsket.

såhär ser den ut iaf (ni ba *bryr er*)

fiin! den är även mkt mjuk och skön att sitta på.

orka ha världens snyggaste vänner

playlisten inför ikväll

klicka på bilden för att se den i större storlek. förutsägbart och pepp, precis som jag vill ha det. eller vad säger du batman?

pallar inte mer

går in på ghaz blogg och lipar lite.

läser metro och får syn på det här:

38 kvinnor våldtogs i fjol på viking lines fartyg. 38!!!! SERIÖST?!?!? och viking lines VD:s kommentar: ”ett misslyckande”. ehh. är inte det ett jävligt konstigt ordval? man kan väl inte kalla 38 våldtäkter för ”ett misslyckande”? VARI ligger misslyckandet? vad var det  de ville ”lyckas” med? att INTE 38 kvinnor skulle bli våldtagna på deras båtar? gulligt av dem. vilket MÅL att behöva ha liksom.

38 våldtäkter är inte något jävla misslyckande, det är inget annat än en jävla katastrof. jag är så jävla arg just nu att jag skakar. det tar fan aldrig slut.

när jag ofrivilligt vaknar klockan nio en onsdagsmorgon

så är det en gigantisk kopp med torrados snabbkaffe som räddar mig. och ja, det är en ganska orakad armhåla du skönjar *riot*

nu skall jag se ”en argentinsk mulholland drive”. pepp!

edit:

note to self: gör något åt de där jävla händerna någon gång.

broderskab

har ju varit dålig på att hinna se film under festivalen men igår hann jag åtminstone med att se danska dramat broderskab. den handlar om lars som blivit kickad från armén, börjar hänga med nynazister och i hemlighet inleder en relation med en av dessa, jimmy (spelad av svensk-danska david dencik). väldigt brokeback mountain, fast med killar som inte är 100% tvålfagra utan tvärtom ser helt vanliga ut, och där ang lees bländande vackra vyer är utbytta mot dansk, grå och regnig socialrealism. och framför allt – där omgivningen är om möjligt ÄNNU mer intolerant.

jag vill gärna återigen återknyta till brokeback – vilket förvisso känns löjligt att göra, som om det vore den ENDA film i världshistorien som tidigare skildrat kärlek mellan två män – men det är trots allt en film som de flesta har sett och de påminner väldigt mycket om varandra, men broderskab är bättre. stämningen och kemin mellan lars och jimmy byggs upp på ett mycket naturligare sätt, och känns verkligen genuin. på riktigt liksom. jag vill inte vara en jobbig elitiströv men trots att brokeback mountain var jättefin på många sätt så fanns det någon form av hollywood-filter i vägen där. hade inte helt lätt att köpa storyn och blev inte alls särskilt berörd av den, vilket gjorde mig frustrerad. orka inte bli berörd av en sorglig historia om omöjlig kärlek liksom.

av broderskab satt jag emellertid med tårar i ögonen i stort sett hela filmen och lipade okontrollerat sista kvarten. sens moralen är sjukt tydlig, nästan FÖR tydlig. man förstår alla parter (förutom möjligtvis den tjocka och äckliga nazistledaren) och man våndas och gråter och det enda man vill är liksom att lars och jimmy skall kunna få varandra. aldrig har man känt så mycket för två nynazister, och den snygga symboliken då de ligger med varandra och jimmys intatuerade hakkors blänger mot kameran är minst sagt jävligt effektfull.

är vanligtvis ingen ivrare av dansk film men fan, se broderskab liksom. sjukt fin.

*skarp analytiker*

jag och charl kollade film igår. och avhandlade hur viktcykeln rör sig i relationer. kom fram till följande moment:

fas 1: då hänger man hos varandra men utan att trycka i sig fem chipspåsar var, eftersom man är upptagen med att hångla och ligga med varandra. och inte vill stinka grillchips liks. plus att man eventuellt är så kär att man glömmer bort att äta. garanterad viktminskning.

fas 2: nyförälskelsen läggger sig och toffelperioden börjar. dvs man upptäcker hur mycket bekvämare det är att ligga hemma tillsammans framför let’s dance (där man GIVETVIS hejar på gudrun!!) och äta chirre & dirre och kladdkaka. eventuellt börjar man se någon tv-serie från scratch tillsammans. men den där kladdkakan är fan alltid med. förhållandefetman har börjat.

fas 3. det tar slut och tv-serietittandet byts ut mot ångest och kladdkakan mot rödvin. och man har liksom inte tid till att sitta hemma framför tv:n med chirre & dirre när man precis upptäckt att man kan gå ut och supa och skicka opassande sms till sitt ex. GARANTERAD viktnedgång.

småbarnsföräldrar och caféförbud

jag har under de år jag jobbat inom service noterat att småbarnsföräldrar är det ”värsta” klientelet. stressade, otåligt otrevliga helgpappor med dåligt samvete och och bitchiga mammor som inte fått en god natts sömn på två år. men jag haft den fantastiska boken ”bitterfittan” i åtanke och ändå haft förståelse för dem, samtidigt som jag blivit sjukt irriterad eftersom jag inte pallar vuxna människor som inte kan behärska sig och vara trevliga i sociala, vardagliga sammanhang. min intoleranta sida har dock tenderat att segra de flesta gånger.

men så läser jag det här. skåpet katrin zytomierska är det väl ingen som lyssnar på längre men att 66% av aftonbladets läsare vill införa BARNFÖRBUD på caféer är ju faktiskt inget annat än ren och skär fascism och diskriminering. ok, jag vet att man inte skall hänga upp sig alltför mycket på sådan kvälltsidnings-statistik, men det bekräftar faktiskt en ovilja som länge funnits gentemot barn, barnvagnar och amning i det offentliga rummet. och helt plötsligt har jag fan all förståelse i hela världen för småbarnsföräldrar. för de är ju fan FÖRFÖLJDA.

jag kan faktiskt inte se ett enda hållbart argument till ett sådant förbud. barnvagnar tar stor plats? jo, men det gör även rullstolar. skall vi förbjuda rullstolsburna människor på caféer också? barn skriker och är högljudda. jo, men de är BARN. barn har inte lärt sig att fungera i sociala sammanhang än, och vi har alla varit där liksom. vi har alla varit skrikande barn och en del av barns utveckling och uppfostran ligger väl i just att låta dem vistas överallt där det finns människor och på så sätt lära sig att uppföra sig? eller skall vi helt enkelt låsa in alla barn i ett rum tills de lär sig att hålla käften?

det finns väl dessutom jättemånga målgrupper som är högljudda? eller har ni aldrig hört ett gäng femtonåringar som är redbull-speedade? eller äldre damer som inte setts på ett år och nu vill diskutera senaste filmen med meryl streep? eller affärsmän som sitter SJÄLVA och pratar jävligt högt i sina iphones? jag fattar inte. jag tycker att av alla jävla människor som finns så är det faktiskt just småbarnsföräldrarna som är mest värda sin latte eller sin caesarsallad. faktiskt.

så är du småbarnsförälder och skall gå på bio, kom till min kassa! passa på, för jag har just nu all förståelse i världen för all form av stress, otålighet eller bitchighet.

senaste camelie-hiten!

jag och cam har fått total hybris och ger oss på arcade fire, som ju faktiskt är världens bästa band. mycket nöje!

sawry

jag vet, jag suger på det här med att uppdatera nuförtiden men jag skall bättra mig! den här veckan är vigd åt bloggen och filmfestivalen, om jag nu har råd att se några filmer vill säga. har inte vågat kolla kontoutdrag efter helgen. plus att jag och charl sticker till london om två veckor  och jag är ju inte gjord av pengar liksom! även om det lätt kan verka så. hehe. men brotherhood imorn iallafall, alltid pepp med homoerotik i nazimiljö.

jobbig grej

i låten ”god only knows” med beach boys finns ett ljud som låter EXAKT som facebookchat-ljudet. och det kommer hela tiden. blir helt psykad av detta.

sorry för blognegligeringen

tog en tripp till sydligare breddgrader i hopp om att slippa snön. fail. faktum är att det var fucking SNÖSTORM i malmö.

man skulle nästan kunna tro att den här bilden är i svartvitt, men icke. de gula husen avslöjar. *naturromantisk*

god morgon!

börjar dagen med lite torrados snabbkaffe och roy orbison. och ofixade bryn :C

är ledig i tre dagar nu och skall förvalta denna minisemester på bästa möjliga vis! först ikea med pappa som skall köpa en matta till mig, mitt golv ser nämligen ut lite som att någon har ätit havregrynsgröt och sedan spytt upp det. om man får vara lite harsh, och det får man ju. vem skulle ta illa upp liksom, golvet? frågan är dock hur utbudet på sjyssta mattor är på ikea… *to be continued*

jaja, rub it in :C

såhär går det när jag försöker uppdatera bloggen och föra en msn-konversation samtidigt

p säger:
om du hade varit en superhjälte nu emelie så hade du hetat typ Diztraktzor
emelie säger:
haha
sawry :C
*ingen simultanförmåga*
p säger:
missat alla uppdrag. inte vetat vilka powers du hade. glömt suiten hemma. krympt den.
emelie säger:
nä
typ spillt rödvin på den
p säger:
ja
lätt
emelie säger:
varit för bakfull för att rädda världen
hehe
p säger:
eller hur
”vad är det hon slår busarna med, ser någon vad det är?”
”är det en hammare? nej. är det en klubba? nej. det är en flaska rött!”
emelie säger:
JEPP
*dEkAdEnTtJeJ86*
p säger:
ok vilka superhjältar har ”klubbor” these days
emelie säger:
haha, true